onsdag 19 mars 2014

Känslornas kamp

I måndags var jag på inskrivning på mvc.
Det var alltså vägning för första gången på ett halvår.
Du fann vilken pers!
Jag har intalat mig hur länge som helst att jag inte ska påverkas av vad vågen säger,  men det sket ju sig ganska radikalt kan man ju säga. ..
Nu ligger jag på bmi 35.9.
Tröstätit, planerat gb-operation osv.
Jag ville ge upp.
Hur fan ska jag göra för att må bra,  går det att gå ner i vikt (som jag verkligen behöver för att må bra och orka) och samtidigt bli frisk från ätstörningen?
Igår,  onsdag,  tog jag tag i mig själv och försökte sortera ut känslor och skilja på dessa och vad som är förnuft. Jag vände och vred på mitt huvud så det kändes som jag skulle bli tokig, som det ofta känns när jag tänker på maten.
Det var oerhört jobbigt men så pratade jag med Simon.
Min underbara Simon som påminde mig om vilka verktyg jag får att arbeta med för att klara maten lättare.
Tack Simon,  jag hade gått under utan ditt stöd ♡
Jag kan inte gå upp i vikt mer nu, det är ett faktum.
Jag tänker inte svälta mig igen för att tillfälligt gå ner i vikt.
Men något behöver förändras.
Jag tänker inte utesluta kolhydrater från min kost, 
för det behöver både bebis och jag.
Däremot byta bort vissa saker, jag har ju ätit väldigt mycket vitt bröd både till frukost och Mellanmål dagligen.
Det har inte gjort mig mätt alls.
Jag har 4 påsar proteinpulver som står mer eller mindre orörda och det är dags att ta fram dom.
Det är mättande, gott och kan ge mig en paus från bröd några av måltiderna.
Såhär såg det ut igår:
1 dl proteinpulver + 2,5 dl mjölk     -    frukost
4 fiskpinnar , 1dl grönsaker, 2 dl potatismos  -lunch                              1 burk makrill 1 knäckebröd           -  mellis
3 dl pasta 1,5 dl köttfärssås       -    middag
1 dl kvarg + proteinpulver,1 knäckebröd + 0,5 burk makrill                                  - Kvällsmål
Jag kände mig mätt och belåten,
mer mätt än vad jag brukar vara.
Idag ska jag räkna lite kalorier för att se lite hur jag ligger till, så det inte är på tok för lågt eller högt.
Appen jag använder för att räkna kalorier (fatsecret) använde jag flitigt tidigare.
Det som var skrämmande att se var att min inlagda målvikt var 60 kilo...
Jag kan inte see mig själv så smal idag. 
Det skulle se onaturligt ut med min kroppsbyggnad.
Så jag ändrade till 75.
Det känns mer realistiskt och jag treor jag kan må rätt bra vid 75 kilo.
Så här såg frukosten ut iallafall:

fredag 14 mars 2014

Tycksyndommigsjälv-dag

Frukost kl 7: 2 rostade mackor
Lunch kl 11 : 8bitar sushi , några mini-vårrullar, friterade kycklingbitar, 1dl ris & jordnötssås.

Sov 3 timmar

Mellanmål kl 17 : 2 rostade mackor
Fika kl 18: 1 chokladboll & 1 glas vatten
Kvällsmål/middag kl 20: 4 mackor med kassler

Det känns som skit samma vad och hur mycket jag äter för det går åt helvete iallafall.
Samtidigt vet jag att det är irrationellt att tänka så, 
men det är som att jag inte kan hindra det.

Jag kände ett extremt sug efter glass så det ligger en bunke i frysen trots att jag handplockat 20 bitar godis som ligger i skåpet och väntar ( Jeanette och jag kom fram till att öka från 10 till 20 bitar så det inte blir så stor förändring för mig , att gå från ett halvkilo godis till 10 bitar) .

Vi får se vart kvällen slutar, men jag har bestämt mig för att Hur det än blir ikväll så är det en ny dag imorgon.
Just nu är jag mätt och känner inte sug efter något alls

Tankar idag som rör till det i huvudet: jobb, ekonomi, en man som stryker runt på förskolorna i Karlskrona och frågar om specifika barn (genast oroar jag mig att det är en person från mitt förflutna som vill skada mig genom Antoni).

Nu halvsover jag i soffan igen, helt slutkörd.
Ha en trevlig kväll allihopa

Läxan om livet

Det var säkert svårt att utläsa nåt vettigt i förra inlägget , eller hur?  ;)
Jag skrev det på väg hem från behandlingen för att inte glömma det viktigaste,  det var mycket konkreta grejer som jag ska börja med för att må bättre.
En liten förklaring på det jag skrev :
Jeanette och jag kunde konstatera att nätterna jag går upp och äter är pga oro.
Jag har väldigt många orostankar som tynger mig varje dag och natt.
Orostankarna gör mig förvirrad och tomheten i magen tar jag för hunger.
Så jag äter.  Tröstäter utan att vara medveten om det.
Så, Orostankarna ska jag hantera på följande sätt på nätterna: skriva ner min oro och vad den handlar om, lägga på bordet och ta tag i nästa dag.
Istället för att äta ska jag dricka 2 glas vatten.
Acceptans.
Jag måste acceptera att saker är som dom är just nu,
just idag.
JAG kan inte göra något för att förändra tex dem ekonomiska situationen just nu.
Det är helt utanför min påverkan.
Det är inte upp till mig att försöka längre,  för det har ingen påverkan på ekonomin.
Jag är sjukskriven av en anledning.
Jag FÅR INTE jobba just nu.
Och att oroa mig och försöka ordna det förgäves gör att jag faller djupare.
Stress.
Jag blir arg varje dag för att jag gör mitt bästa utav resultat.
Jag sköter matschemat , dricker ingen läsk, äter mina utvalda godisbitar på helgen,  går minst 5 km varje dag och ändå blir jag större och större.
Ja,  jag är gravid i vecka 12 och att ut som att jag ska förlösa när som helst.
Det gör mig ledsen och skapar ännu mer oro.
Enligt Jeanettes så är stressen inom mig orsaken att jag ökar i vikt och det spelar ingen roll vad jag gör för att försöka förändra det.

onsdag 12 mars 2014

Acceptans

Acceptera här och nu varje dag:
Sömn lägenhet kropp ekonomi orostankar

Jag måste/borde= behöver!

2 stora glas vatten när jag går upp på nätterna
Kvällsmål 20.30
Skriv ner orostankar vid sista målet och nätterna jag vaknar

Jag älskar min nya terapeut

fredag 7 mars 2014

ångest i en skål

Jag har ju bytt terapeut efter 3 år med samma psykolog och samma form av behandling.
Detta är första gången under mina 12 år inom psykiatrin jag får en terapeut som inriktar sig inom KBT.
Jag var hos Jeanette idag och vi pratade om mitt förbud mot sötsaker.
Efter att ha pratat en stund kom vi fram till 2 alternativ;
1; strunta i det helt
Eller
2; börja lära mig hantera det eftersom jag just nu mår dåligt av att inte kunna äta det jag är sugen på.

Jag valde att chansa på alternativ nummer 2.

Så mitt uppdrag blev att med omsorg välja 10 bitar godis och vara medvetet närvarande när jag äter dom.
Äta med mindfulness.

Att välja ut dom här bitarna var ett rent helvete.
Det tog mig 20 minuter att vela fram och tillbaka mellan godislådorna .

Jag har hällt upp hälften i en skål som bara ska vara min.
Och jag tittar på bitarna och känner sån frustration.
Vad ska jag tänka på när jag äter dom, hur ska jag äta dom?

Det är gott.
Jag tycker om att dela denna stunden med Antoni,
men det känns samtidigt jobbigt.
Jag ska försöka tänka på nuet och njuta av min underbara son innan han somnar för kvällen.

onsdag 5 mars 2014

Illamående

Suget är borta for now.
Men jävla vad jag mår illa!
Har svårt att röra på mig.
Mycket gnäll nu, men pallar inte hålla fasader.

tisdag 4 mars 2014

Godissugen

Dör snart.....
Godis godis godis!!!
Äter annat skit för att slippa suget, jobbigt..
Det går väl över..
Tungt när det är såhär.
Känner mig som en alkoholist, som inte kan se flaskan utan att må dåligt och frestas.
Det är fel på mig.
En sån dag helt enkelt.

måndag 3 mars 2014

Hallon och familjedrama

Hallon -  frysta eller färska - har räddat mig många gånger.
Frysta hallon använder jag ALLTID i smoothies :)

Som mellis mixade jag hallon, mjölk och 2 matskedar Kvarg.
Man märker verkligen skillnaden när man inte har banan i,  det blir mer syrligt utan.  Jag behöver det söta från bananen, så det blir handla idag.

I sommar ska jag testa att frysa in smoothies och äta som glass,  nån som provat det?

Borde man inte kunna göra nån sorts sorbet på frukt?
Utan socker alltså?
Ska kika närmare på det.

Jag fick tips av fina Paula om frysta fruktbitar som alternativ till godis, det ska testas, tack gumman =)

Nån som har mer tips?
Tänkte ragga upp så många alternativ som möjligt och sammanställa till en lista vi kan fylla på efterhand.

På tal om sammanställning kommer jag göra färdigt frågorna till Erika och skicka ikväll, så är det något ni vill fråga så släng iväg en kommentar =)


Nu har jag massor att ta tag i,  men jag skriver lite senare =)

söndag 2 mars 2014

Kvällsmål

Jag har varit så jävla godissugen ett tag, så,  alternativ?
Jag pratade med Jeanette om hur jag ska äta min fruktsallad.
Jag brukar hälla på en dl grädde på frukten och det är mindre bra.
Jeanette tipsade om  2 matskedar Kesella vanilj, men det funkar inte för mig.
Det blev för skarp smak helt enkelt.
Så ikväll testade jag frukt med Kvarg blandat med lite proteinpulver med blåbärssmak.
Funkade väldigt bra faktiskt, men saknar grädden.
Men jag vet att jag överäter om det är för gott.

Är det någon som har tips på alternativ till godis?

Velande vid skafferiet

Vaknar och tänker direkt "åh jag är så trött på bröd till frukost"  Varpå min ätstörning /förnuftet (?) säger "super, du ska ändå inte äta kolhydrater pga din vikt".
Genast börjar huvudet snurra och kolhydrater tar upp all fokus :
Är jag trött på bröd eller rädd för det?
Jag vill ju fortsätta äta kolhydrater till huvudmålen, är det sjuka tankar om brödet då eller är det sunt?
Jag lyckades blockera tankarna för en stund och kände att jag var sugen på en hallonsmoothie.
Så jag började plocka fram hallon, mjölk, Kvarg och proteinpulver...
Där kommer tankarna igen.
Varför ska jag ha proteinpulver i?
Jag har ju Kvarg som proteinkälla, varför överdriva?!
Jag kom på mig själv att leta efter linfrön, jag kastade ju det paketet av en anledning.
Jag förknippar smoothies med träning och lchf-diet.
Så jag bröt upp med tankarna och plockade bort pulvret.
Vad är jag sugen på?
Hallon och banan.
Bra. 
Mixade en näve hallon, en banan, lite mjölk och en matsked Kvarg för att göra det lite matigare.
Makrill i tomatsås...
Äta från burken?
Nej, det är godast på smörgås.
Så,  min frukost blev iallafall efter alla funderingar, all ångest:

en hallonsmoothie,  en macka med makrill och en kopp te.

Är det så mycket att gråta över?
När jag läser det ser det ut som en bra frukost med alla näringsämnen och jag är mätt.

Jag slåss mot en person inom mig varje dag,
och jag vet ibland inte vad jag slåss för, för jag blir så jävla förvirrad över vem som har rätt.

Jag har förresten fått en ny terapeut, Jeanette.
Vi har pratat lite om hur vi ska lägga upp behandlingen,
och det känns riktigt bra.
Vi kommer börja med maten och vad det innebär,
och nånstans efter mammaledigheten, om ca 1 1/2 år,  tar vi tag i det förflutna.