fredag 31 januari 2014

Något vackert - vågar du anta utmaningen?

Okej,  vi kör dagens utmaning.
Det är svårt för de flesta av oss att se allt vackert som finns inom oss och ser bara ett skal i spegeln som vi avskyr.
Vågar du anta min utmaning ;
Att varje dag skriva en sak som du tycker om med dig själv?
Det behöver inte vara fysiskt,  utan även från ditt inre där det också finns så mycket skönhet man glömmer bort hos sig själv.
Tänk efter riktigt noga,  jag vågar lova att du hittar massor av saker du tycker om hos dig själv.
Genom att göra sig påmind om det vackra blir det så mycket lättare att bryta ner sjukdomen.
Jag börjar :
Jag har jävligt vackra ögon =)

Dagens reflektioner

Jag och Simon gick och pratade lite i snöyran,
och jag kom på mig själv med att tänka på min "målvikt".
För några månader sen lovade jag mig själv att sluta väga mig.
Simon kastade ut vågen och det har funkat bra.
Vikt har nästan varit tabu.
Men nu inser jag att jag har en målvikt som är mer rimlig.
Jag har alltid sett min drömvikt som 55 - 60.
när jag tänkte efter så tyckte jag väldigt illa om bilden jag såg framför mig.
I verkligheten skulle jag se sjuk ut i 55kg.
Jag kommer alltid klä i lite rumpa, höfter och bröst.
Jag ska få vara kurvig och ha former.
Så jag tänker såhär :
jag gissar mig till en vikt på runt 100.
Och jag vantrivs oerhört mycket.
Och det är inte friskt till mina 166 cm på längden.
Men om jag tänker mig själv framför mig i  en trivsam kropp skulle jag gissa på runt 65-68 kg.
Sen är inte det måttstocken för att må bra, 
därav att inte vågen finns kvar.
Men det är skönt att mitt ideal inte ligger i att se ut som jag gjorde på lågstadiet.
Vad är era ideal?

Lite piggare, lite starkare, mycket gladare!

Vaknade  nyss och kände ett lyckorus genom hela kroppen. 
Så ser jag på min lille son som ligger bredvid mig (eller diagonalt över hela sängen ;)) 
Kramar och pussar på stackaren tills han vaknar och frågar vad jag gör. 
Vi låg och drog oss i tre kvart innan vi klev upp, DET är livskvalitet på hög nivå. 

Så ni äter jag frukost,  Antoni ville inte ha, 
och då blir det svårare att äta för mig. 
Det är inte naturligt att fixa frukost (eller mat öht) till mig själv om jag inte hetsäter. 
Men jag ser det som en utmaning som jag verkar fixa galant. 

En annan utmaning, den största egentligen, 
är att kunna hålla matschema när jag inte är hemma. 
Nu när jag äter frukost är jag helstirrig inför nästa måltid. 
"Vad /var/när/hur" snurrar i huvudet konstant mellan måltiderna. 
Så det får bli en punktlista dag för dag. 
Jag antar och hoppas att det blir lättare med tiden,  eftersom kroppen själv kommer markera när jag behöver äta. 
Jag jobbar parallellt med att dricka vatten, 
eftersom jag inte riktigt känner skillnad mellan hunger och törst. 
Men det kommer bli bra. 

Jag har ju Antoni och Simon. 
Mina änglar. 
Och nåt som är häftigt,  är att Simon har slutat röka, lagt ner energidryck (som han var beroende av i många år) samtidigt som han har vardagliga demoner att tampas med och dessutom min ätstörning. 
Jag är så jävla stolt över honom, 
och jävligt förundrad. 
Vi har inte haft en enda konflikt sen vi blev tillsammans trots allt kaos runt oss. 
Tvärtom så har vi växt samman mer för varje grej som dyker upp. 

Jag är så lyckligt lottad som har dom. 
Och även mina underbara vänner som ställer upp i  vått och torrt, som jag både kan skratta och gråta med. 

Tack för att ni finns. 

Och tack för alla uppmuntrande kommentarer på Facebook och här. 
Jag hoppas kunna inspirera andra men också bli hjälpt själv med hjälp av bloggen. 

Skulle det vara intressant om jag ordnar en fd ätstörd som gästbloggar några gånger? 
Jag tror det hade varit väldigt nyttigt. 
Det är så skönt att få se att det inte är omöjligt att bli fri, även om man inte alltid känner så. 




torsdag 30 januari 2014

På väg åt rätt håll igen

Matschemat håller jag fortfarande, jag har alarm vart 3e timme utifall att jag skulle glömma en måltid.

Jag försöker variera mig och äta det jag är sugen på,
igår blev det till exempel en tallrik med olika fruktsorter i skivor /bitar.
Det kändes lite lyxigt att kunna sitta framför tvn och mysa med sonen och mumsa på lite frukt.
Jag inser att mitt största problem är sockret.
Att frossa utan stopp.
Jag vill inte ha några förbud, för det är inte friskt.
Men det är så svårt att begränsa mig till ett sunt intag,
hjärnan kopplar liksom ur när jag äter sötsaker, det är utom kontroll och efter hetsätningen blir jag fullkomligt hysterisk inombords.

Det känns ibland som att jag är så nära friheten,
och ibland känns det som en utopi.
Känner du igen dig i dessa tankar?

tisdag 28 januari 2014

Ny dag med nya möjligheter

Igår satte vi oss, jag och Simon, och la upp en sorts matsedel med alla mål inräknade.
Det märks att fantasin tryter, men å andra sidan är det en förklaring till varför det alltid skiter sig vid mellanmålen: jag har ju aldrig nån aning om vad jag ska äta....

Om min lilla flipp igår då:
Jag kände mig rätt ok med mig själv igår och tänkte passa på att köpa byxor eftersom jag är trött på joggingbrallorna....
Och till min stora förtjusning så var det rea i min favoritbutik, Gina Tricot.
Helt i extas plockade jag på mig en massa fynd och skuttade in i provrummet.
Jag fick inte på mig ett enda plagg.
Jag såg mig själv i spegeln och kände ett extremt självhat och frågade mig själv hur i helvete jag kunde falla så hårt.
Det känns som det var igår jag kunde ha strl XS i samma affär där jag inte längre ens kommer i strl XL.


bild på mig från i somras
Så, det var väldigt ångestladdat igår, och jag känner mig fortfarande osäker på hur jag ska göra på helger, med socker och sånt.
Jag vet egentligen bara att jag måste ha en plan och följa den.
Därav matschemat.

Jag har vackra egenskaper inom mig.
Det gäller bara att orka se dom.

måndag 27 januari 2014

Nalle Puh


Knappen

Vart är den?
Knappen, du vet.
Den man trycker på och så VIPS så är man frisk och väger 30 kilo mindre.
Nån som sett den?

Om jag lägger mig i sängen och drar upp täcket över huvudet,
koncentrerar mig på att djupandas och ser en frisk Malin för mitt inre...  blir jag bra då?

Viktnedgång utan att banta, laxerande, kräkas, lavemang.
Det gyllene mellantinget som ska vara så jävla enkelt att behärska.

Jag är så förbannat trött på mig själv och min kropp.
Jag är så helvetes trött på att vara sjuk.
Imorse hade jag en gnutta hopp.
Nu är jag bara arg och ledsen.

Men ändå.
Det finns bara en som kan hjälpa mig bli bra,
samma person som är min egen största fiende ;
Mig själv.

Planen nu: matschema en vecka i taget.
No mercy.
Planera in gymmet 2-3 ggr i veckan.
Planera,  se en struktur och följa den.

Jag säger som Thåström ;
Vinn, segra, försvinn ACHTUNG BITTE!

söndag 26 januari 2014

Uppföljning av Intensivveckan imorgon och jag har rasat

Det känns så konstigt,  att misslyckas när man är så säker på att man håller på att få grepp om situationen. 
I måndags och tisdags hade jag relativt bra självförtroende och kände att jag skulle bli fri från ätstörningen på nolltid. 
Naivt kanske,  men stärkande. 

Idag känns det som att jag är mentalt utmattad och inte ens fattat att jag failat. 

Jag är så jävla glad att jag har min fästman, livskamrat och bästa vän. 
Tack Simon för att du älskar mig och orkar med min resa. 
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig o Antoni.

Nu är ALLT laxerande kastat. 
Jobbigt men nödvändigt. 





Jävla skit! Återfall nummer 1

En natt av hetsätning.
Skuld,  skam och en massa andra känslor.
Det positiva i allt är att jag inte överskridit det jag ska äta i mängd.
Men det känns så jävla illa.
Laxerande te nu på morgonen gör att det känns något bättre även om jag vet att det inte hjälper.

Idag är en annan dag.

Jag har ätit en exemplarisk frukost och nu sitter vi alla  3 i soffan och halvsover.

Egentligen skulle jag vilja lägga mig i sängen igen och dra täcket över huvudet.
Men det funkar ju inte riktigt så...

lördag 25 januari 2014

En riktig pungspark på modeindustrin!

Jag orkar inte skriva om hur det går sen igår,
men jag vill ändå försöka posta något varje dag.
På Intensivveckan fick vi läsa ett intressant blogginlägg som jag kände väldigt starkt för.
Klicka här för att ta dig dit.
Ok, när jag ändå är här och skriver så ;
Jag har ätit väldigt gott sen igår utan att överskridit några gränser.
En bit kladdkaka som vi åt tillsammans ersatte kvällsmålet
men det har gett så mycket skuldkänslor.
Idag har jag fixat alla måltider, ikväll blev det köttfärspaj,  lagom flåtigt och det känns så förbjudet eftersom det är en sån stor bit som räknas som en portion.
Men jag litar på det jag fått lära mig.
Det är okej.  Oavsett hur det känns.
Lördagsgodis är ju också okej.. 
Så vi köpte en varsin liten burk med plockgodis.
Inte speciellt mycket, men några bitar av det jag tycker om.
Inget frosseri alltså.
Men fan vad jag känner mig skyldig och det känns nästan som att ha gett upp trots att jag gör precis som jag ska för att bli frisk.
Har starka känslor och vill kompensera för den "förbjudna" maten.
Ain't gonna happen.
Nu ligger jag i soffan med min goa lille son bredvid mig och väntar på att vår fina Simon ska komma hem med en bra film.

fredag 24 januari 2014

Dove reklam

Jag vill gärna dela med mig av lite reklam från Dove. 
Väldigt inspirerande! 



Dag 5 och lätt ångest

Hur ska jag klara helgen?
Hur kommer det gå för dom andra?
Hur långt har jag kvar?
Vad ska jag äta i helgen?
Om jag trillar, kommer jag resa mig igen eller fortsätta falla?

Jag inser att jag gjort ett bra jobb denna veckan men är rädd för min största fiende ; min hjärna.

Jag ska försöka njuta och slappna av samtidigt som jag kommer vara mentalt närvarande i det jag gör.
Jag tror att jag kommer hålla mig nära hemmet i helgen för att vara på den säkra sidan.

Natthunger

Vaknade vid 2 och kände mig hungrig.
Har legat och vridit mig i en halvtimme tills jag intalar mig själv att det är kroppens sätt att säga till att den inte fick i sig tillräckligt med energi på kvällen.
Jag åt nyss 2 mackor och det känns helt ok efter en stund.
Jag försöker verkligen lyssna på kroppen.
Hoppas bara att jag tolkar den rätt...

torsdag 23 januari 2014

Att släppa kontrollen

Sex stycken blå glas. Uppradade två och två i två prydliga rader i skåpet.
Tallrikar prydligt sorterade, muggar på ett särskilt systematiskt vis då udda muggar inte fick stå på samma plats som de jämna.

Denna kontroll släppte jag när jag träffat Simon.
Och det var skitsvårt.

Första gången han diskade hos mig o plockade in disken.
Jag höll på att bli tokig inombords för att glasen inte stod på sin plats.
Det kändes som att jag gick sönder inombords.

Men istället för att påpeka detta tänkte jag istället:
vad gulligt av honom att diska, för han vet att jag har värk i händerna.

Istället gick jag och flyttade allt till sin plats efteråt.
Då kände jag genast lite mer harmoni inom mig.

Detta är alltså ett halvår sen lite drygt.

Jag har kämpat med mig själv detta halvåret just med att släppa kontroll över saker.
Försökt få förnuftet att styra:
vad gör det egentligen att glasen inte står som innan?
Vad får det för konsekvenser?

Idag kommer jag på mig själv med att öppna skåpet,
 greppa glaset jag ska flytta till "sin" plats och släpper det igen.
Det är jobbigt, men om jag stannar upp och känner djupt inom mig så är det en seger att kunna låta det vara lite kaos i skåpen.
Så skönt att släppa kontrollen och veta att det inte händer något.

Bara för att jag hade min moment med pajbiten igår bestämde jag mig för att utmana mig ytterligare.
På kvällen gick vi till affären och jag blev otroligt sugen på Polly.
Förbudet kom direkt till mig och jag gick emot det.
Köpte godiset och öppnade inte påsen förrän jag kommit hem och kunde resonera med mig själv.
Jag åt en macka för att grunda och jag var fortfarande sugen.
Hällde upp 25 pollys i ett glas, satte in påsen i skåpet och la mig i sängen och kollade på datorn samtidigt som jag ed medveten närvaro åt mitt godis.
En i taget. Lugnt, sansat, kontrollerat.
Det jag la märke till var att jag ,utan att vara medveten om det, tog ett gäng i handen och kastade in i munnen, tuggade ett par gånger o svalde hela.
Detta som sagt när jag la mer fokus på datorn än att äta.
Däremot stannade jag vid mina 25 bitar som jag lagt upp, trots att jag hade en annan skål med Simons godis bredvid mig och mer Polly i skåpet.



Kontroll kan vara bra, när man lär sig saker.
Nu håller jag helt enkelt på att lära mig att äta kontrollerat.
Och att jag är medveten är ett steg närmare att kunna leva ett liv utan strama tyglar med regler och förbud.

Jobbig dag idag. Väldigt jobbig. Men fan vad jag fått ut mycket av den!
Och hela veckan!
Sista dagen är imorgon och ångesten stiger.
Hur ska jag klara mig nu? Hur ska de andra klara sig?
Kommer vi klara stötta varandra utan att plocka fram dom ätstörda tankarna?

När det gäller mig själv så har jag på måndag ätit enligt schemat i två veckor.
Rekord!

Att tänka på för mig hädanefter är att släppa prestationsångesten.
Att prestera i att bli frisk.



onsdag 22 januari 2014

Dag 3 the breakdown


Det blev helt enkelt överväldigande. 
Att stå där i köket och stirra på den lilla biten blåbärspaj på tallriken. 
"jag är rädd för en bit paj " rädd för mat. 
Jag var tvungen att hålla en terapeut i handen och be om hjälp medan jag tittade på det livsfarliga framför mig. Kvidande, gråtandes :jag orkar inte mer! 
Jag är så trött på det här. 
Idag känns tillfrisknande väldigt långt fram i tiden. 
Jag som var så säker på mig själv igår. 
Men det är ju såhär det är. 

Ont i magen. 
Trött. 
Ledsen. 
Självförtroende noll. 






Att vara frisk

Jag sitter med kaffet framför mig och har precis ätit frukost.
En smörgås blev det. Alltid något.
Jag har absolut ingen aptit på morgonen längre,
men jag försöker iallafall få i mig något.
Jag borde kanske köpa hem någon yoghurt eller så för att det ska gå lite bättre.

Är det någon som har tips på vad kan äta när man måste men inte har någon som helst aptit?

Under tiden jag tvingade i mig smörgåsen funderade jag på vad jag strävar efter.
Att bli frisk, det innebär nog något särskilt från person till person.

Jag kunde konstatera att jag vill vara tillfreds med mig själv och hur jag mår. Att jag ska komma till ett stadie där jag, utan att se i spegeln, känner mig bekväm med mig själv.
Att jag ska kunna äta vad som helst utan att behöva ha utmattande tankar kring maten och vad som är "rätt & fel".
Att kunna "spåra ur" nån gång ibland utan att känna att det är en big deal.
Sen självklart hela sjukdomsbilden med alla symptom ;
kass syn, kalla händer o fötter,  fungerande mens, torr hud,  trötthet mm.

vad innebär det att vara frisk för just dig?

tisdag 21 januari 2014

Dag 2

Idag var det jobbigt men lärorikt.
Det är jobbigt, kommer vara jobbigt och det är ok.
Jag dör inte för att det är tungt.
Som jag sa till gruppen igår:
Man är så spyfärdig på sig själv och sina ord varje gång man säger "nu börjar jag om".
Man kan höra sig själv säga det till andra eller sig själv flera gånger i veckan i månader.
Och jag blir så äcklad av tanken att jag vet att jag antagligen kommer säga det fler gånger.
Man skapar ett misslyckande innan man försökt.
MEN ett stort MEN:
hur trött du än är så samlar du ett eller fler verktyg för varje gång du försöker.
Man lägger ytterligare en erfarenhet i ryggsäcken,
och det behöver inte vara stora grejer. det räcker med en liten känsla.
Om du fortsätter att försöka så kommer du till slut att ha ryggsäcken full med verktyg som du kan använda för att bli frisk.
Och kanske viktigast av allt:
Att börja om igen o igen o igen... Det innebär faktiskt att du inte gett upp.
Starkt av dig!
Nu möter vi rädslorna och tar oss framåt.

Kom också ihåg, du är inte ditt utséende.
Du har massor av unika egenskaper som gör dig till en vacker människa.

Dagens tanke:


Frukost

Åh vad jag INTE är hungrig nu.
Gjorde varm choklad till lillen,
och, framsteg,  jag var sugen själv så jag sitter nu också här i soffan med mina 2 grabbar och varm choklad!
Och 2 smörgåsar!
Nu är det enbart sunt förnuft som styr, 
Jag vet att vi ska äta mellanmål runt kl 10, alltså om 3 timmar,  och min kropp behöver bränsle fram tills dess.
Hurra för mig!

måndag 20 januari 2014

Planering?

Jag skulle ätit middag kl 18 och kvällsmat vid 21.
Det gick inget vidare att följa dom tiderna...

Fastnade på McDonalds där min son och hans pappa väntade på mig (åt inget där utan hade i sikte att åka hem o fixa mat.) 
Träffade vänner som jag inte pratat med på ett tag, så hemma var vi inte förrän runt 18.
Så kvällsmaten åts iallafall vid 20, och jag tog ett par rostade mackor nu vid 23.
Det finns en stor rädsla att gå upp i vikt, men jag vet innerst inne att jag kommer få en sund tillvaro när jag e frisk.
Och frisk blir jag om jag äter. Varje dag.
Så.
Pluspoäng till mig!!

Intensivveckan dag 1

Sådär,  dag 1är avklarad. 
På grund av sekretess kan jag inte berätta vad vi pratat om eller vilka som är med,  men jag kan säga såhär mycket :
Vilken härlig känsla! 
På olika sätt. 
Även jobbiga känslor som dök upp, såklart, 
Men det vägdes upp av hoppet att bli frisk. 

Jag fick även ett annat besked idag som jag säkert kommer skriva om senare,  men just nu är det fokus på ätstörningar. 

Vilken betydelse det är att ha stöd av sin familj! 
Man tror man är ensam,  men många med liknande bekymmer har någon att stödja sig mot. 
Tack Simon för att du orkar <3

Idag är jag mer övertygad än någonsin :

Jag kommer bli frisk 


Angående min reaktion igår

Igår nämnde jag att jag ville bryta ihop litegrann.
Och ibland är det okej att låta sig själv känna alla sorts känslor,  förutsatt att man inte fastnar i dom utan går vidare.
Ofta går man dessutom vidare med mer kraft än vad man hade tidigare.
Simon -  mitt livs kärlek.
Mitt största stöd förutom min son,  Antoni.
Så även igår efter att ha kämpat med att hålla tillbaka tårarna bröt jag ihop som en klump i Simons famn och kunde iallafall sätta ord på ilskan mot mig själv.
Ord som "jag är värdelös,  fel, katastrof, misslyckad"  etc.
Det jag ser idag är att orden om "mig själv"  inte är riktade mot mig som person,
Utan mot min sjukdom.
En kvart tills Intensivveckan startar.
Och jag är livrädd.

Dagens tanke

God morgon!
Idag börjar Intensivveckan på Ätstörningsenheten.
Exakt vad den innebär kommer jag tillbaka till,  det är första gången jag går på den.
Men vad jag förstått så kommer det vara fullspäckat med föreläsningar,  kroppskännedom mm.

Jag är lite spänd och nervös, lite rädd också om sanningen ska fram.

Nu ska jag ta tag i mig själv och gå upp ur sängen.
Kaffe.... Mmm... Kaffe..


Min tankeställare för idag:

söndag 19 januari 2014

Fucking perfect


Dagens tanke


Oväntad reaktion

från mig själv faktiskt.

När jag börjar läsa vad jag skriver vaknar så mycket känslor i mig.
Herregud, jag gjorde en abort i 3e månaden.
Jag skulle haft en flicka (enligt ul)som skulle bli 3 i augusti.

Blir ledsen, arg, frustrerad.
Jag hyser så mycket självhat mot mig själv och vill inget annat än att skrika och saker omkring mig.
Men vad hjälper det.
Jag gråter istället.
Äta?

Ingen lust alls.
Vet att jag måste äta lunch.
Det är en del av processen.
Jag har inte uteslutit en enda måltid förutom några mellanmål sen i måndags.
Ska jag lägga ner nu ? Pga minnen jag inte kan göra nåt åt iallafall?
Nej.

Min pojk kommer hem vid 3, och det kommer bli underbart att få hem honom.
Nu måste jag fokusera på att förbereda inför hans hemkomst.


Intro

Hej!

Välkomna till min blogg Bathroom Blues!
Här kommer jag berätta om min dagliga kamp mot Bulimi.

Jag hoppas med denna blogg kunna hitta likasinnade, hjälpa, ta emot hjälp men framför allt så måste jag kartlägga allt och försöka sortera mina känslor och handlingar kring ätstörningen.

Nu är första gången, efter tre års behandling, som jag bestämt mig på riktigt:

Jag tänker vinna. Jag ska bli frisk.

Alla är välkomna att kommentera, fråga, eller bara kolla runt om du vill.

För att få lite bakgrundshistoria, kika in på sidan
 "Spegel spegel på väggen där, jag vet att jag fetast, fulast och äckligast är..."

Där kommer fyllas på med mer info när det finns lust och ork.

Ta hand om er sålänge!